Startsidan Georgs barndom
Min barndom PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Administratör   
2008-08-11 10:17
Min Barndom i Ukraina
Några hågkomster från ett litet mänskligt liv nedtecknat av Georg Lissenko.

Min stad

Belgorods flaggaPå minnets vingar och i mina drömmar om det förgångna vill jag bli förflyttad från det kalla och pittoreska Stockholm tillbaka till min födelsestad, den vackra och tysta staden i mellersta Ryssland, staden Belgorod. Staden är inte stor, endast omkring 25 000 invånare. Den är speciellt kännetecknad av sina många kyrkor. I denna lilla stad finns mer än trettio kyrkor och alla är de samlade omkring samma gator. Denna lillastad var också helgad av Herren. Det var upptäckten av Josefs reliker, senare det heliga Krucifixet som fanns vid en källa. Vattnet i denna källa befanns vara hälsobringande. Staden breder ut sig över kritklippor, därav namnet Belgorod (den vitastaden). Donets-flodens snabba virvlar runt staden gör den ännu vackrare. Staden är så liten att man kan räkna namnen på alla gator på händernas fingrar, det finns bara sex eller sju gator här och den största, Karotchanskaja-gatan går från järnvägsstationen upp till templet där de heliga relikerna fanns på den tiden. Det har livat upp den sovande staden ty många pilgrimer har kommit för att be inför dem. Men även dessa människor kan inte förstöra charmen av fred och tystnad som omsluter denna välsignade plats.
Den norra delen av staden kallas Novosyolovka och den intresserar mig mest av allt, så jag ber läsaren att fästa sin uppmärksamhet på detta. Det är här i ett av de små husen med en våning och tre fönster mot trädgården och tre mot gatan som "hjälten" i denna berättelse föddes i en familj av lärare och läkare.......

Min Far

Jag kommer bara ihåg en dag från de tre första åren av mitt liv. Det var otydligt som en dröm men det finns ännu starkt kvar i mitt minne. Jag sitter i en båt och framför mig en storväxt man med skägg som ror båten och gör grimaser åt mig och de är så roliga att jag skrattar häftigt. Solen värmer och säkert är det redan i mitten av sommaren. Plötsligt passerar en ångbåt under bron och sirenen ljuder så sorgset att jag börjar gråta och gråter länge trots övertalningar av den store mannen med mycket vackra blå ögon, min underbare far....
Jag kommer också ihåg den andra utmattande heta dagen, rader av människor klädda i svarta kläder. De bar den gode mannen i en kista dekorerad med blommor. Mannen sover förmodligen....Ja, han sover men så djupt att jag aldrig mer får se honom igen. De begravde min store, älskade far....
Jag har en stor minneslucka efter denna dag. Jag börjar minnas åter när jag är en bit över fem år gammal. Man berättade att jag var mycket sjuk dessa år på grund av min fars död, men jag kan inte minnas något från denna period av mitt liv.
Varför börjar jag beskriva mitt liv från så tidiga år ? Det beror på att en del drag i karaktären formas redan vid denna ålder. Man kan känna varma relationer med andra människor, detaljer i karaktärer redan vid denna tidiga ålder och det påverkar människan under resten av livet. Vid den tid då barnet förstår livet rätt och vet vilka som är goda och vilka som är onda, de som är rika och de som är fattiga då bodde vi inte längre i staden utan i en liten by omkring fyra kilometer från Belgorod. Min äldre syster Lyuba arbetade som bibliotekarie i folkbiblioteket och min mor som läkare.

Min kamrat

När jag var omkring 6-8 år gammal mötte jag den nye vännen Sacha, en bypojke vars öknamn var Krakovyak eftersom han var en duktig dansör.Sacha var tre år äldre än jag och ledde alla mina nöjen. Jag minns nu med glädje dessa lekar och på vilket sätt vi tillbringade vårtid.
Min vän Sacha var en vänlig, trevlig pojke som var duktig på att läsa trots att hans far var en fattig fiskare. Jag hörde aldrig att han beklagade sig om sin fattigdom, varken när han var pojke eller senare i livet. När jag långt senare mötte honom var han ännu glad och livad trots sitt hårda arbete som skomakare med en stor familj som han måste ta hand omefter sin fars död. Och allt detta gjorde honom inte till drinkare ,trots att i "Moder Ryssland" nästan alla skomakare var hårda på flaskan och tyranner i sina familjer. Så det var denne vän som introducerade mig i naturen. Jag mötte trädgårdar, skogar, fåglar, djur och växter.
Vårt hus låg framför en mur som omgärdade en stor park, tillhörig en lantgreve V. som aldrig bodde där. Hans hus mitt i trädgården var som ett slott.
Våren hade kommit, blommorna doftade gott i parken och fåglarna sjöng. O, vad jag önskade att få gå in i denna park, men jag fick bara beundra den på avstånd. Min mors ord var: "Det är en främling som bor där, en rik man, du får inte gå in i parken!".
Min vän Sacha kände till min önskan. Han berättade om breda ändlösa syrenhäckar, om marmorstatyer som liknade djur och människor, om gårdar och dussintals ståtliga hästar. Allt ökade min längtan. Jag såg dessa hästar ibland. En vagn selad med två eller tre hästar for förbi vårt hus med den gamle rynkige greven. Det var som ett vackert kungarike,"Blåskäggs kungarike" och jag längtade dit även på natten.
Denna vår, i själva verket varje vår, var jag lämnad ensam eftersom alla bröder och systrar hade farit till vår morfar. Bara min mor, syster Lyuba och jag stannade hemma. Det var tidigt på morgonen, omkring kl.fem. Jag var redan vaken, kunde inte sova länge på sommaren. Alla andra sov ännu. Jag satt nära fönstret och såg ut på en underbar tavla, parken var upplyst av solen, träden sken som om de vore av silver. Vita pelare på slottet kunde jag se genom de breda alléerna. Plötsligt uppenbarade sig Sacha utanför fönstret, "Georg, skynda dig. Jag har hittat en väg in i parken"!
"Men vad säger mamma? Hon har förbjudit mig att gå dit".
"Ingen fara, vi kommer snart tillbaka.
"Men dörren är låst, hur kommer jag ut?"
"Hoppa ut genom fönstret, så feg du är! Det är ju så lågt".
Så jag hoppade ner på gatan med Sachas hjälp. Vi sprang till den ståtliga porten till "Blåskäggs kungarike".
Detvar början till en underbar dag, inga moln syntes på himlen. Solen hade just kommit upp över horisonten och livade upp hela världen.
Sacha och jag var nu nära ingången. Det var vatten vid parkens mur och små bäckar virvlade vid dess botten. Vi crawlade fram, Sacha först och jag bakom. Jag kom fram till trädgården under staketet, jag frös av spänning. Träden i parken var täckta av gröna växter och de formade trädgården som omslöt huset.
Vi kunde inte ännu se huset, det var alltför långt bort. Man kunde bara se träden, antagligen fruktträd. De blommade i vitt och rosa, äppelträd, päronträd och plommonträd. Näktergalar tävlade om vem som kunde sjunga bäst. Jag stod stel av köld och hörde inte Sacha som väntade att få visa mig några statyer av hälften människor, hälften djur. Jag känner aldrig för att beskåda vad människor har gjort. Jag är i händerna på den som skapat allting som aldrig någon människa kan få ur sitt arma huvud....

Stockholm 7 okt. 1931 Georg Lissenko.
Senast uppdaterad 2009-12-17 14:17