Startsidan Sextiotalet 1:1

Vårt sextiotal

För Gun, Jörgen och stolt pappa Claes började sextiotalet med förväntningar och glädje.  Vi fick flytta in i vår första egna lägenhet i en förort där vi knappast satt våra fötter tidigare.  
Högdalen söder om söder blev vårt hem på Harpsundsvägen 11.
Vi flyttade in 15 januari och den första hyresavin fanns snart på hallgolvet, 115 kronor för en halv månad och 225 kr för februari.
Det var skönt att slippa "bo i kappsäck" som månaderna tidigare, inneboende i Ängby.

Vår släkting Kaj körde flyttlasset med firmabilen Volkswagen pick-up.  Det var inget stort lass bara två järnsängar, bord, två stolar, sängkläder och några kartonger.  Viktigast av allt: Jörgens lilla korg och allt han behövde av varma kläder och blöjpaket.
Lägenheten i Högdalen låg en trappa upp och var ljus och trivsam med sina två rum och kök.
På samma gata bodde sedan en tid Barbro och Lennart så vi var inte helt ensamma i den nya förorten.  Tunnelbanan hade blivit genomgående till Bromma redan 1957 så det blev många resor till Ängby och till farmor Dagny.

Geografistudier.

Hela vårterminen låg jag i och pluggade på Observatoriekullen vid Drottninggatan. Trivdes mycket bra och hade även nu Roger Höglund som kurskamrat precis som vid Zoologin. Flera delmål ingick i kurserna: Naturgeografi, mineraler och bergarter, Meteorologi, Kulturgeografi, och exkursioner.  En tvåbetygsuppsats skulle också presteras och det skedde efter den helt underbara resan till Kebnekaise i juni. Mer om detta kommer senare. Ibland kopplade vi av med läsningen och hade roliga möten på torsdagskvällar i Kullens källare med ärtsoppa, varm punsch och sång och musik.

Stockholm i förvandling.

Förundrade upplevde vi stadens förvandling under dessa år. I centrum revs kvarter efter kvarter i det gamla Klara.  Där tidigare i 1800-talshus funnits bostäder, affärer, hotell och caféer öppnade sig nu stora gropar, sand och sten.  En turist som kom på besök frågade:"Är det tyskar eller ryssar som har bombat Sveriges huvudstad?"
Vill man vara elak kan man skylla på amerikanerna när man ser hur skyskraporna växer upp i Hötorgscity!
När groparna fylldes uppkom bankpalats, kontor och offentliga byggnader i stål och betong.  Klaras befolkning minskade drastiskt under sextiotalet. Regering och Riksdag och Stockholms kommunstyrelse beslöt att bygga bostäder i det s.k. miljonprogrammet. Då byggdes nya förorter söderut och västerut. I söder kom Bagarmossen,  Bredäng, Skärholmen och Hagsätra och i väster Rinkeby och Tensta bland många andra. Vår lilla familj fick senare känna av att bo i en sådan förort 2 mil från stan när vi fick köpa en insatslägenhet i Kallhäll 1964.

Våren 1960.

En stolt nybliven mor kunde ses på promenad med sonen i den blå vagnen. Gun hade tröja och mössa stickad av Monica, som behövde något att göra när hon pluggade medicin. Jörgen mådde bra, var frisk och till stor glädje för oss alla fyra, Margit, Erik, och de unga föräldrarna.
Med ekonomin var det ibland kritiskt. På inkomsterna stod bara studielån och barnbidrag. Utgifterna fick hållas låga, en hel månads matkonto belöpte sig till under 400 kronor, SS-kortet kostade 50 kr och en flaska vin, inte så ofta, bara 3,75 kr!
Till all lycka hjälpte morfar och mormor oss med pengar då och då.  En bra summa innebar att vi köpte en soffa för 474 kr och två fåtöljer för lika mycket samt ett soffbord. Vårt Högdalshem blev riktigt bra möblerat.


Geografistudierna kulminerade under maj och flera jobbiga tentamina genomfördes.  Resultatet blev ganska bra, ämnet är ju mycket intressant. Som avslutning planerade vi en sexveckors resa till Lappland och Lofoten.

Lappland.

Jag kramade om familjen och fick lycka till på färden.  Steg på nattåget från Stockholm till Boden.  Där väntade bussfärd in mot Norrbottens inland, ödsliga skogklädda vägar. Det var ingen vanlig semesterresa utan vid varje uppehåll blev det exkursion och föredrag av ledarna. Murjek var en anhalt med stora isälvavlagringar. Vuollerim, en mycket vacker ort vid Luleälven, blev vårt natthärbärge i ständig midnattsol. Vi besökte sedan det mäktiga kraftverksbygget i Messaure vid Luleälven och gruvan i Kiruna.
I Nattavaara by klev vi på tåget mot Riksgränsen och fortsatte till Narvik.  Tunga gråa moln och regn mötte oss men också vackra vyer med höga berg och breda fjordar.
Båtfärden ut mot Lofotens öar var fantastisk för en stockholmsk landkrabba. Ejdrar, svärtor, måsar och tärnor sågs överallt.  Vi gjorde strandhugg i Svolvaer och Stamsund och ute på färden Hinnöja rundt den 30 juni firade vi att Stockholms Högskola hade blivit Stockholms Universitet. Att man lever på fiske vid Lofoten märkte vi påtagligt.  Vi blev serverade fisk alla dagar vi besökte dessa norska hamnar. Vi hade en vegan i gruppen.  Husmor var inte förvarnad om detta. Hon kom in med en stor kokt morot!

Kebnekaise.

Åter i Narvik tog vi malmbanan till Kiruna, utgångspunkten för färden upp mot högfjällen. Buss till Nikkaloukta där allmän väg tog slut.  Vi gick några km till nedre båtlänningen och stuvade in vår packning i båten som skulle föra oss över sjön Ladjojaure upp till Kebnekaise Turiststion och Tarfalastationen.  Efter en övernattning i Turiststationen startade vi klättringen upp till Tarfala.  Tyngda av vår packning och utan fjällfararnas kondition blev det en kämpig tur.  När vi slutligen kom fram var orken slut och vi sjönk ihop på golvet i stugan.  Vi hämtade oss. Efter en natts sömn fick vi instruktioner av Docent Valter Schytt om vårt tvåbetygsarbete.  Roger och jag kunde se fram emot en dryg vecka på fjället Tjäuratjåkko och utrustades med mätinstrument, kartor, tält, sovsäckar, konserver och mycket annat. 

Skvalrännor.

Arbetet på fjället bestod i att lokalisera och mäta upp isälvarnas märken i moränen, s.k. skvalrännor. Som packåsnor kämpade vi oss de två milen till vår lägerplats högt ovan Ladjodalen. När vi segade oss över bergskammen sjönk vi ner och upplevde en underbar utsikt.
Plötsligt kom en kungsörn glidande på sina tvåmetersvingar över höjderna. En oförglömlig syn.
Ja, slit och släp i dåligt väder följde. Flera dagar var regnet över oss och vi fick ligga sysslolösa i tältet. Schytt kom och inspekterade arbetet en gång.  Tyckte att vi varit flitiga. Vi hade tillgång till ständigt rinnande vatten i form av en jokk. Dock höll den bara 7 graders temp.  Bad var omöjligt.  Lyse behövdes inte i midnattsolens land. En tur till Turiststationen kostade vi på oss, 33 km avlägset.  Vår längtan efter varm mat och badstubad blev för stor.

Hem från fjället.


Alla vedermödor tog äntligen slut och i Kiruna firade Roger och jag en god måltid med öl innan vi mätta och belåtna steg på Stockholmståget kl 01.00.  23 timmar senare tog vi adjö av varandra på Stockholms Central.  Jag for till Ängby och fick låna Eriks bil.  Gun och Jörgen var ute på Saltarö och kl. 2 på natten smög jag in och överraskade min hustru.  Det var underbart att se Jörgens min när hans far tittade upp i sänghalmen på morgonen.