Mitt femtiotal del 13

Olyckor

Något år efter flytten till Kungsholmen råkade jag ut för en cykelolycka som kunde ha slutat illa.  Jag hade en kväll varit ute ett ärende och körde med fart fram mot källartrappen på Lindhagensplan.  Bromsarna tog inte och jag störtade ner för den 5 meter långa källartrappen. Jag slog mig våldsamt och låg avsvimmad en stund, hur länge vet jag ej.  Jag måste ha tagit mig in i cykelstallet och farit upp med hissen till lägenheten.  Min far blev nästan chockad när den blödande sonen tog sig in.  Barbro och hennes fästman Lasse körde mig upp till S:t Görans sjukhus. Där kvicknade jag till.  De konstaterade hjärnskakning och skrubbsår.  Efter ett par dagar var jag någorlunda återställd.  Jag fick lova att se över cykeln och ta det lugnare i fortsättningen.

Barbro hade otur med olyckor, märkligt nog ofta i samband med sin födelsedag 5 juli. När vi var vid Kopparmora gård slängde en pojke en sten rakt upp i luften som skämt.  Den träffade olyckligtvis Barbro rätt över läppen som sprack. Dessutom skadades flera tänder.
En annan gång på Saltarövägen, när vi cyklade ett helt gäng från en dans, kom en bil susande bakom oss.  Vi sjöng och skrattade och hörde den inte. När systern vinglade ut i körbanan blev hon påkörd av bilen och föll i gatan.  En fot och ett ben skadades.  En granne ställde upp med  transport till sjukstugan och sjukhuset.
När något hände en tredje gång sa vår ömma moder att Barbro borde sitta hemma för säkerhets skull den 5 juli.

Våra föräldrars sjukdomar kan också räknas till olyckorna. Mamma Dagny led av svår migrän som med jämna mellanrum gjorde henne oförmögen att sköta affären.  Hon blev liggande på golvet och vi fick skynda dit och se till att hon kom hem.
Pappa Georg blev allt sämre i kärlkramp och hjärtbesvär.  Jag vet att han fick stanna här och där och hämta andan när han skulle gå mellan hemmet och affären.  Han tog sin medicin och kämpade vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *