brollop_1959

Mitt femtiotal del 16

Året 1959

Nu började studier i Geografi och ännu ett år fick jag jobba ihop med Roger Höglund. Vi läste på Observatoriekullen vid Drottninggatan. Vi hade mycket duktiga lärare som Professor Gunnar Hoppe, naturgeografi, David Hammarberg och Staffan Helmfrid, kulturgeografi och sist men inte minst Docent Valter Schytt, glaciologi, läran om is och polarområdena.

Stora händelser.

I februari, när Gun fyllde 22 år, gjorde hon en undersökning och kom ut glädjestrålande från läkaren. Hon var gravid, hon väntade barn!  Det hade varit bra att vänta, tyckte de äldre, åtminstone tills mina studier var klara.  Pappa Erik drog sig ner i undervåningen och funderade och planerade hur det hela skulle lösas. Mina blivande svärföräldrar var överens om ett bröllop innan barnet föddes.  Sagt och gjort, jag fick förklara för Erik vad Gun betydde för mig och att jag var kapabel att ta hand om en familj, trots mina knappt 23 år.

Lysning tre gånger i Bromma kyrka och sedan vidtog en intensiv planering hos Stranges. Hemmakyrkan i Bromma var upptagen och därför gifte vi oss den 26 april i ”raggarkyrkan” ute på Lovö. Det var en vacker vårdag med mycket blåst. En stolt brudgum i frack från Lindbergs var något nervös.
Damer i långa klänningar och herrar i frack firade kvällen lång i Ängby Slott. Släkt och vänner hade mött upp till en glad fest.
Erik och Margit var nöjda och glada, jag tror det var just så de hade tänkt sig, men inte så fort.  Dock var det flera som tyckte brudparet borde ha stannat litet längre på festen.  
Vi fick låna pappa Eriks bil för att fara bort några dagar.  
Första anhalt var hotell Foresta vid Lidingöbron.  Bokningen av bröllopssviten hade nog kommit bort, för vi inhystes i ett litet dubbelrum där sängarna dessutom stod i vinkel!
Vi var alltför trötta och kära för att bråka om det. Nästa morgon vaknade vi alltför tidigt, köket hade inte öppnats.  En frukostbricka kom på plats via receptionen och pigga och nytra gav vi oss iväg att upptäcka Sverige.

Den lilla Austin höll nästan till Enköping.  Då gick avgasröret av under stort buller.  På en liten verkstad fick vi sakkunnig hjälp med svets och med stor möda lyckades jag skruva fast nya rördelar. Färden gick vidare till Rättvik där vi tog in på Rhudins pensionat.  Ägarinnan visade sig vara änka efter skådespelaren och komikern Fridolf Rhudin.  Hans minne hade hon bevarat på väggar och piedestaler i form av tavlor och en bronsbyst.  Han avled redan 1935 så hon hade sörjt länge, för övrigt en snäll och vänlig värdinna.

Dalabröllop

Gun hade en skolkamrat från Riksby just i Rättvik.  Vi tog reda på var hon bodde och for till gården i Gärdebyn. På långt håll såg vi dalfolkets höga stång prydd med blommor.  Det talade om att bröllop skulle ske.  Mycket riktigt, när vi träffade Kerstin Loman fick vi veta att hon skulle gifta sig med Bengt Karlsson nu i dagarna.
För att göra en lång historia kort så hamnade vi på bondbröllop i Rättviks kyrka och sedan på fest i Öjerbyn. En glad fest med musik och sång.  Efteråt en lång bilkaravan in till Rättvik, inte alla bilar med nyktra förare!

Sommaren -59

En solig och mycket varm sommar mötte stockholmarna som måste arbeta i stan.  Gun var kontorist på Vattenfall vid Centralen och mådde illa i värmen. Till råga på allt snubblade hon på ett spårvagnsspår och ramlade mitt på Vasagatan.  Hon slog sig inte men blev rädd och vägrade korsa gatan.
Claes stod i tobaksaffären och körde också budbil hos Karlbergs Kaffehandel några veckor, ett lätt jobb i jämförelse med Norrmalms tunga transporter

Studieresor

Till Geografiämnet hör resor till intressanta mål. Således for vi till Norra Uppland på landsvägar och små grusvägar långt från de stora turiststråken. Vi fick se Billuddens märkliga sandrevlar och senare vid resan till Värmland Brattforsheden och Klarälvens delta. Att besöka dessa platser under sakkunnig ledning är något helt annat än att åka motorväg eller snabbtåg genom landskapet.

Ett barn föds

Hemma på Lindhagensplan bodde jag med tre kvinnor, en sträng mamma och två gravida unga kvinnor. När det närmade sig för Gun i oktober hade Pia två månader kvar innan det var dags för henne.  Jag oroade mig för framtiden och gick en dag runt med dammsugaren och föreföll väl vresig. Då hade Gun fått värkar och de kom också tätare. Det var bra att vi var fler och hade mamma Dagny som stöd.  Med Stockholms minsta taxi for vi iväg till Allmänna BB vid Stadion. Bland personalen fanns det sådana som var gammaldags stränga.  En sådan äldre syster körde ut mig i korridoren.  Det var inte överallt som det blivit vanligt att fäderna fick vara med vid förlossningen.

31 oktober klockan 18.45 födde Gun vårt första barn. Efter lång väntan fick jag komma in och hälsa på de två som hörde till vår lilla familj.  En frisk pojke låg på Guns arm. Vi var mycket lyckliga.
Naturligtvis skulle jag ha ringt hem till mormor Margit och farmor Dagny men hittade ingen telefon.  Jag skyndade mig till spårvagnen och for till Fridhemsplan och skyndade ner för backen.  ”Som vi har väntat” sa mormor.  En pojke, sa de bägge två.  Och allt gick bra?  Och hur mår Gun? Så kom frågorna.  Så fick den stolta fadern (!) skåla i sherry med mormor och farmor.

Slutet på 50-talet

Vi tre fick bo hos Erik och Margit i Ängby till en början. Det var inte lätt för Gun att ha tre vuxna som lade sig i hennes skötsel av pojken, men hon sa ifrån! Jörgen skall han heta
Claes Erik Jörgen.
Med hjälp av Dagnys kontakter med Familjebostäder får vi flytta in i en tvårummare alldeles själva efter nyår!
Framtiden ser ljus ut, hur blir 60-talet?

Det sista innan nyårsklockorna ringde in det nya decenniet var att Pia födde en liten pojke dagen före nyår. Han kommer att få heta Georg efter sin morfar.

Bromma december 2009      

Claes Lissenko

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *