Sextiotalet 1:3

Vårt sextiotal del 2.

Våren 1961.

På Geografiska institutionen presenterade Roger Höglund och jag vårt examensarbete ”Undersökning av skvalrännor på Tjäuratjåkko”.  Gun, som gått kartritningskurs, bidrog med fina diagram och kartskisser.  Inför Professor, lärare, opponenter och kurskamrater lade vi fram vårt alster.  Bilder över den vackra fjällvärlden bidrog till ett godkänt resultat.

Trosa.

I juni, när min termin i Västertorp slutade, beslöt jag att läsa mitt sista ämne i min lärarexamen, Botanik.  Det ägde rum vid Trosa Folkhögskola i Sörmland. Vi fick bo hos familjen Bergqvist i deras sommarstuga. Många intressanta exkursioner ingick i arbetet. Vi for ut i buss och betade av det mesta av Sörmlands flora.  Till slut hade vi 800 olika växtarter samlade på skolan.  Då gällde det att lära in svenska och latinska namn på hela denna samling.  Efter mödosamt pluggande lyckades vi alla bli godkända.

Det var skönt att få  koppla av med familjen mellan varven.  Dock råkade jag på  själva midsommarnatten drabbas av astmabesvär, som gjorde mig sömnlös.

Jag tog en cykel och for in till Trosa.  På vägen kom en grupp midsommarfirande ungdomar.  När de fick se mig ropade de: ”Sexdagars gubbjävel”!!

Ölands flora.

Sommarens otroligt fina exkursionsresa gick till Sveriges minsta men mest annorlunda landskap, Öland. Vi besökte växtplatser över hela ön, t.ex. Alvaret, Mörbylångadalen, Lilla Horns lövängar och Böda kronopark.  Mycket givande att under sakkunnig ledning färdas över den sommarvarma ö.  Det rika fågellivet kunde vi också studera.

Strasburger.

Ja så heter den tjocka boken på tyska:” Lehrbuch der Botanik ”som under hösten gav mig stora problem.  Vissa dagar hann jag inte med mer än tre sidor av 600, så svår var inläsningen.  Kurserna fortsatte för övrigt med stillasittande på institutioner och laboratorier.  Inte utan att jag längtade tillbaka till Trosa och Öland.

Trots allt betade jag av kurs efter kurs och stod slutligen med 2 betyg även i mitt tredje ämne.

Gun var flitig och hade extrajobb på VIAK en teknikfirma i Vällingby.  Margit och Erik ställde upp som biträdande föräldrar till Jörgen. När Margit, ungdomlig 50-åring, var ute med barnvagnen trodde mötande att hon var Jörgens mor.

Våren 1962.

För den lilla familjen i Vällingby hände stora förändringar: Vi väntade vårt andra barn!

Jörgen 2,5 år skulle få ett syskon till sommaren.

Denna vår köpte vi vår första bil.  Stig Larsson var säljare, priset var 1800 kr och vi fick en liten grå Austin A30 helt lik Eriks bil men i sämre skick. Vi kunde bli mer rörliga och for ofta ut till Saltarö och Trosa med Jörgen i en primitiv barnstol i baksätet.

Under vårterminen klarade jag av botanikstudierna och kunde nu titulera mig fil.kand.  med sex akademiska betyg.  Till råga på allt meddelade Skolstyrelsen att jag antagits som extra adjunkt i biologi och geografi vid Hässelbystrandsskolan! Det ordnar sig för oss, trots att lägenheten kändes liten nu när vi väntade tillökning.

Peter, Jörgens lillebror.

Den 21 juli hände något märkligt.  Gun fick värkar och vi for in till Karolinska BB medan Margit ställde upp som barnvakt för Jörgen. Inkomna på sjukhuset träffade vi på syster Pia som också var höggravid och väntades föda.  Hon hade placerat mamma Dagny som barnvakt till Georg ute i en sommarstuga i Törnskogen.  Till saken hör att där saknades telefon.

Så föddes Peter och vi var lyckliga, allt gick bra och pojken var frisk och mycket söt. Jag fick i uppdrag att meddela mormor Margit den glada nyheten och for sedan ut till Dagny i stugan.  När jag knackade på tidigt på morgonen meddelade jag: Du har blivit farmor.  Mormor menar du väl, sa Dagny.  Ett missförstånd hon visste inte att Gun farit in till BB!!

Pia fick fara hem och återkom 8 augusti när Carina föddes.

Vällingby vintern 1962 – 63.

Jörgen fyllde 3 år och var stor och duktig. Vi var trångbodda på Lyckselevägen och hoppades att få en större lya så småningom.  I väntan på detta möblerade Gun om i tvårummaren titt som oftast.  När jag kom hem från skolan i Hässelby visste jag inte alltid var vi skulle sova. Jörgen hade fått en rattkälke.  På gården kopplade vi ihop flera kälkar och vi vuxna drog hela gänget. Populärt. Vällingby hade flera fina lekplatser och i en av dem uppträdde Jörgen som stjärngosse i ett luciatåg, rödblommig i kylan. Peter var oftast mycket snäll och låg med två fingrar i munnen ända tills en av Claes kamrater smittade ner den lille parveln med förkylning.

Hässelbystrandsskolan.

Jag trivdes redan från början både med klass 7F och alla trevliga, mest unga kollegor. Rektor Lennart Klintestam,  vice rektor Folke Brickstad  (själv biolog), Lars Magnus Engström Gymnastik,  Rolf Hederoth, Erik Mansnerus,  Rolf Jidell och många andra.  Vi var ett bra kollegium, drog så att säga åt samma håll.  Vi hade roliga fester och spelade även fotboll, lärare mot elever.  Det blev sammanlagt sex terminer i denna skola minus våren 1964 då jag gick provår i Bromma Läroverk.

Bornholm.

Sommaren 1963 när Peter var 1 år och Jörgen snart 4 ställde Margit och Dagny upp som barnvakter.  Gun och jag fick en resa ut i världen, inte så långt, men skönt och intressant. Vi klev på Malmötåget och bytte till rälsbussen till Simrishamn.  Där låg färjan till Allinge på Bornholm. Vi tog in på hotell i Sandvig och hade några sköna dagar på den danska ön, med ett språk som liknade skånska. Vi for på guidad busstur och hyrde även cyklar för att se mer av ön.  Cyklarna var ytterst obekväma så vi promenerade i stället.

Under dessa år var vi flitiga med kameran och hundratals diabilder blev resultatet av våra ansträngningar. På återresan blev Gun sjuk på hotellet i Malmö och tuppade av. Hennes första gallstensanfall.  Jourhavande läkare tillkallades, som trodde vi hade festat för mycket, vilket vi absolut inte hade råd med!  Som tur var kändes det bättre redan nästa dag och vi kunde fara hem till våra små pojkar som hade haft det trevligt bl.a. på Saltarö med mormor och farmor.

Bromma Läroverk.

Vårterminen 1964 tog jag tjänstledigt från Hässelbystrand och gick provtermin vid Bromma Läroverk.  Handledaren nr 1 var den snälle Lars Eckerbom, en biolog som inte tog arbetet på stort allvar utan smet då och då till sin firma i Vällingby där han tillverkade preparat av smådjur, ingjutna i plast. Hans lektioner var mycket populära bland eleverna och jag fick bra betyg från honom för mina insatser. Den andre handledaren vill jag helst glömma.  Det var en demagog som fick alla gymnasisterna att darra.  Han skällde och hotade och bar sig illa åt.  När jag blev ensam med klassen blev de glada och samarbetade, tackade mig när klockan ringde! När terminen var slut fick jag papper på att jag kunde söka ordinarie lärartjänster.

Den sista utbildningen gällde kurser i Pedagogik och Psykologi, två snackämnen som passade dåligt för en naturvetare som var van vid exakta vetenskaper. Nu blev jag filosofie magister!

Kallhäll. 1964.

Vi trivdes inte så bra i lägenheten i Vällingby.  Dels var vi fyra nu och trångbodda, dels plågades vi av reklamfirman på bottenvåningen som släppte ut lösningsmedel upp i vår lägenhet.  Det var svårt att ha fönster öppna mot gården när det var varmt.

Våra kära föräldrar hjälpte oss med insatsen i en bostadsrättslägenhet i Kallhäll.  12000 kr kostade den och 4 rum och kök helt nybyggt på Emaljvägen blev vår nya bostad. En väsentlig förbättring för oss i en förort som vi aldrig hört talas om.  Jörgen 5 år gick myndigt omkring i den stora lägenheten och bestämde hur vi skulle fördela rummen.  Peter 2 år, gick omkring och tittade storögd på allt det nya.

Haglunds och Berit.

Två trappor upp i höghuset bodde tre familjer, Lissenkos, Haglunds och Berit och Lisa.  Stig och Gertrud hade pojkarna Jerker, f. 1961 och Mattias, f. 1963. Det blev redan från början våra allra bästa vänner.

De fyra pojkarna hittade varandra och hade mycket roligt tillsammans. Vi träffades ofta och hade små fester och bridgekvällar.  Eftersom våra lägenheter låg tillsammans utan trapphall hade vi dörrarna öppna vid festerna så att vi kunde höra de sovande barnen om de behövde oss. Pendeltåg inrättades under dessa år och innebar snabba transporter in till stan och jobben.

Dagny

Vår uppskattade mor, farmor och mormor Dagny avvecklade tobakshandeln 1963.  De sista fem åren sedan pappa Georgs död hade varit mycket arbetssamma för Dagny.  Det var skönt för henne att bli anställd i stället för att vara företagare med alla bekymmer.  Under 20-talet hade hon en bra utbildning som sekreterare och efter kompletteringar kunde hon nu som 55-åring bli anställd  hos  Exportföreningen och Institutet för utländsk rätt. Hon blev där mycket omtyckt för sina kunskaper och sin noggrannhet. Hon fick också mer tid för barn och barnbarn.

Ända sedan skoltiden hade fyra väninnor hållit ihop, de senaste åren som en uppskattad syjunta. Det var Annie Huss,  Vivi Ansker och Lizzi Käck som träffades varje månad  hos varandra.  Jag minns deras sammankomster redan från tiden i Ulvsunda.

Dagny gjorde också flera utlandsresor under 60-talet.

En stor sorg drabbades hon av i december 1965 då hennes kära mor Lilly dog,  80 år gammal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *