Kapitel 1:2 – Fler historier

En annan historia som Pappa berättade, var den om Björnen. Faktiskt hade man en tam björn på gården. Den var snäll och godmodig till alla den kände, men en gång skrämde den slag på en gårdfarihandlare (försäljare), jagade honom på flykten och slog sönder hans varor.
Slutet blev att familjen fick ersätta förlusten. Björnen måste avlivas, till Georgiis stora sorg.
Även vargar fanns kring byarna på slätterna. En vinterdag jagade en vargflock efter en släde, en trojka, i full karriär över snötäckta fält. När flocken kom närmare så kastade kusken ut en vargfäll för att hindra djuren. Det stoppade dem, när en varg rullades in i fällen och de andra anföll den. På våren hittades vargfällen upptinad, man hängde upp den till tork…den stank av urin!
Det vackra landskapet kring de stora floderna, gemenskapen med den stora familjen och alla skolkamrater präglade pappas liv de första åren. Många gånger blev han svårmodig när han kände längtan till sin barndoms by. Han hade alltid svårt att berätta om sin barndom, han ville helst acklimatisera sig i sitt nya hemland och sin familj.
( Den som vill bekanta sig med det gamla Ryssland under tsartiden kan läsa Maxim Gorkijs skildring ”Min Barndom” och ”Ute i Världen”. Det är mycket i böckerna som påminner om den vardag som Georgii upplevde i sin ukrainska by. 1950 hade jag den stora upplevelsen att tillsammans med Pappa se filmerna som baseras på dessa böcker. Den tredje delen, ”Mina Universitet” ville inte pappa se: ”Den handlar ju om bolsjevikerna”!)
16 år gammal började han sin utbildning på Högskolan i Charkow. Hans avsikt var att läsa till präst. Musiken var också ett stort intresse. Pappa sjöng i kyrkokören redan från tonåren , en blivande storsångare. Han avbröt studierna när alla hans bröder och många kamrater tog värvning i DET STORA KRIGET.
Den stora katastrofen kom när Världskriget (det första) bröt ut hösten 1914.
För Europas folk skulle det betyda många miljoner människor i döda, sårade och saknade. För Georg skulle det betyda att han aldrig mer fick återse sin familj och sin hembygd. Han var bara16 år när han tog värvning i armén och gick ut i kriget mot tyskarna. Han ljög om sin ålder och sa att han fyllt 18.