Kapitel 3:1 – Dagny möter Georg

Familjen Karlsson på Heleneborgsgatan 4, Klas, Lilly, Dagny och Margit hade en granne Nina Stubbendorff, en ryska bördig från Vladivostok, frånskild med två barn, Bertil och Lena-Lisa. Barnen hade haft mässlingen och Dagny var barnvakt. Nina gick på en konsert på Auditorium för att lyssna på de berömda Kuban-Kosackerna en marsdag 1927. Hon kom hem, eld och lågor inför vad hon upplevt av musik och sång. Hon föreslog att de skulle bjuda in en av sångarna och nästa dag när Dagny såg till barnen så var en kosackklädd figur hemma hos Nina.

Han hette Aljosja och var glad som en speleman, försökte flirta med Dagny, som dock helst drog sig undan. Han berättade att han hade en blyg kamrat som satt ensam på hotellrummet. Kunde inte han också få komma på besök i en svensk familj? – Nej, inte en till, sa Dagny !
Så blev det. När Dagny kom hem från kontoret så satt två unga ukrainare i Lillys kök, Aljosja och Georgii Lissenko.
Man talar om ”kärlek vid första ögonkastet” och det hände. ”Det sa klick”, berättar Dagny och det blev inledningen till en 30 – årig samvaro. Aljosja fortsatte sin flirt och försökte kyssa Dagny, men Georg sa stopp. Det syntes att han blev förtjust i den blyga 18-åriga Dagny..
Klas var skeptisk och rev sig i håret, Lilly var moderlig, Nina var tolk. Dagny och Georg pratade litet tyska, använde lexikon och mest teckenspråk. Man förstod varann redan från första stund.
Georg trivdes väl redan från början och han kallade Lilly för mamma, när han skulle gå.

Nästa dag tog Dagny ångfärjan från Söder Mälarstrand till Tegelbacken. Vem stod där om inte unge sångaren Georgii med en violbukett bakom ryggen. De följdes åt till hennes kontor på Barloch-institutet och när de tog avsked så kändes det att båda ville att detta skulle fortsätta. Georg stannade fyra dagar till i Stockholm och Lilly, Dagny och Nina kunde på konserten uppleva att de skickliga kosackerna gjort sig förtjänta av allt beröm.

Så gjorde kören en kort turné i Norge och 29 mars var de tillbaka i Stockholm. Georg hade då köpt en liten ring med sten och Lilly och Dagny gick till juveleraren och köpte en klackring i guld. Så for kören ut i Europa och Dagny gick hemma ensam i ett helt år. Man brevväxlade flitigt hela tiden.

Vykort och brev kom i en strid ström: Verona, Venedig, Bologna, Padua, Fiume och många andra italienska städer besöktes och där hölls konserter. Även Tyskland och Holland fick besök av de populära kosackerna..

Dagny knogade vidare på kontoret på Barloch och skaffade sig betyg i maskinskrivning, bokföring och fakturering och steg i graderna, kallades nu ”undersekreterare”.
På fritiden fortsatte hon med idrotten. Var med i många friidrotts-tävlingar. Vann första pris i Trusten 1927 och var 2:a på Svenska Mästerskapen 1928. Höll nästan på att bli kvalificerad till OS i Amsterdam 1928 med tiden 28,2 på 200 m. En verkligt bra tid med tanke på den tidens utrustning, banor och träningsmetoder.