attentat

Kapitel 1:3 – Första världskriget

Efter skotten i Sarajevo 28 juni 1914, när den österrikiske tronföljaren och hans hustru mördats av en serbisk nationalist, skedde följderna snabbt. Österrike-Ungern förklarade Serbien krig en månad senare.
Både Tyskland och Ryssland försökte få parterna att visa återhållsamhet. Ryssland fattade beslut om krigsförberedelser och stödde Serbien. Även Tyskland mobiliserade mot en rysk inblandning. Frankrike och senare England slöt upp på Rysslands sida, ententen bildades. Tyskland förklarade Ryssland och Frankrike krig. Ett europeiskt storkrig hade brutit ut. Alla stater hade välutrustade och stora arméer, Ryssland störst med 1,3 miljoner man. I början hade ryssarna vissa framgångar, särskilt i söder mot Karpaterna, men snart blev motståndet från tyskar och österrikare påtagligt. Ryssarna var dåligt utrustade, hade brist på moderna vapen och annan utrustning.
Efter framryckning i Ostpreussen hejdades ryssarna vid Tannenberg av en överlägsen tysk styrka. Rysslands svaghet var de dåliga kommunikationerna och dålig utrustning. Under 1915 fick ryssarna retirera och förlorade både Litauen och de östra delarna av Polen. Skörden slog fel 1916 och allvarliga problem uppstod i livsmedelsförsörjningen under vintern 1916 – 17. Strejker, oro och demonstrationer förekom. Tsaren beordrade polis och militär att ingripa, t.o.m att öppna eld mot demonstranterna. Civilbefolkningen led och ute vid fronten upplevde soldaterna krigets alla fasor, köld, svält och död. Ryssarnas förluster i döda och sårade var förskräckande stort.

Även om sina upplevelser under kriget har Pappa berättat ytterst litet. Han ville inte komma ihåg allt ohyggligt som drabbat honom, men några ögonblicksbilder och händelser har han berättat. Att ryska vita armén var sämre utrustad än motståndarna talar följande om: Ute vid fronten hade Pappas grupp ont om gevär och ammunition. Då smög grupper ut till tyskarnas linjer och helt enkelt tog deras förråd för egen del. Säkert en livsfarlig expedition, men de lyckades vara förslagna nog. Pappa blev sårad flera gånger och minst två gånger hade han ”änglavakt”. När gruppen vid ett tillfälle sprang mot fientlig eld (med många stupade) klarade sig Georg lyckligt fram i skydd…men soldatkappan hade stora hål efter skott som missat…. Ett skott som träffade i ljumsken gav honom en svår skada. Han minns att han tyckte att benet sköts av.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *