gratulationskort1

2:2 – Till Stockholm

Hur Stockholm såg ut på den tiden Maria kom dit från Värmland och när Karl och Lilly växte upp i staden kan man läsa om i Per-Anders Fogelströms fina böcker ”Mina drömmars stad” (1860 – 1880),
”Barn av sin stad” (1880-1900) och ”Minns Du den stad” (1900-1925). Det är så mycket som beskrivs i dessa böcker som våra släktingar fick uppleva under sin livstid. Så till exempel nyåret 1900 som skildras i böckerna. Lilly upplevde sekelskiftet som 15-åring ,stående ute på Skinnarviksbergen
med hela staden nedanför upplyst av lampor och fyrverkeri……

Allt var inte glädje, mycket var bekymmer. Johan Pettersson ådrog sig lunginflammation ute på tågen under sin tjänstgöring. Han dog hastigt efter några dagar. Karl var bara 6 år och Lilly fyra…och Maria stod plötsligt som änka med fem fosterbarn och två egna. Som tur var klarade sig flera av de stora flickorna själva. För att klara försörjningen trots den usla pensionen från Postverket (150 Kr om året !!) var hon tvungen att arbeta i tvätteriet nattetid på Sabbatsberg Sjukhus. Karl och Lilly fick tidigt lära sig att klara sig själva. Lilly gick flitigt i skolan ända till sin konfirmation. Skolan var Kungsholmens Folkskola vid Mariebergsgatan som nu hade byggts sedan Yttre Kungsholmen börjat bebyggas med hyreskaserner. Familjen bodde nu vid Parkgatan nära Kronobergsparken.

Senare flyttade man till en billigare bostad vid Bolinders industrier nära nuvarande Kungsklippan på Kungsholmen. Där fick man nöja sig med ett rum för minst fem personer. Kvarteren hade dåligt rykte och kallades i folkmun Fyllbacken, på grund av de många caféerna och billiga hotellen. Poliserna gjorde ofta beslag och gripanden i dessa gränder.

 

Lilly gick troget i skolan och var erkänt duktig. Tänk om hon hade fått utnyttja sitt läshuvud senare i livet, vad kunde hon då ha uträttat. Nu blev hon liksom sin mor en duktig husa och hjälpte många av sina släktingar och vänner. Bland dem var säkert brodern Karl. Han var litet svag i skolan och fick inte så mycket hjälp. Han trivdes inte alls, men kunde snart få påhugg som arbetare i olika firmor.
(Bl.a har vi i Dagnys samlingar en bok med Karl Petterssons namn där han får betyg från en kortare utbildning i plåtslagaryrket.).

År 1901 fick Karl nog av Sverige. En orsak var att han blev av med sitt arbete. Han kom i onåd hos myndigheterna efter att ha retat en poliskonstapel. Denne konstapel var känd som en hårdför buse ,kallades ”Långa Svarten”. Det hela var nog ganska oskyldigt, men vid sekelskiftet hunsades arbetare och de fattiga av alla myndigheter.

 

Karl gick till sjöss, 18 år gammal , och gick på kolbåtarna till och från England. Han slog sig ner där och träffade en engelsk flicka, de gifte sig och fick med tiden sex barn. (Ett barnbarn, Olga, har Dagny hållit kontakt med i alla år. Hon skickade paket med mat och kläder under andra världskriget till släktingarna , mycket uppskattat av Gertie och Olga och barnen. England led ju som bekant mycket svårt under kriget. Claes tog över efter Dagnys död. Varje jul brevväxlar vi och byter foton av våra närmaste.)

 

 

Lilly fick en halvsyster år 1896 då mor Maria, efter att ha gift om sig med August Pettersson, fick dottern Teresia, som blev vår uppskattade ”moster Tess” och mor till Kaj-Herbert.
Att livet var fattigt och ofta svårt för Lilly och hennes syskon vittnar följande: På Julafton gick ofta traktens barn till de stora affärerna på Drottninggatan. Om de neg vackert kunde de välbärgade kunderna ibland ge dem ett par kakor eller karameller. Plötsligt en juldag när Lilly var 10 år mötte hon en pälsklädd dam på trottoaren. Damen böjde sig ner och gav flickan en docka !! Hon blev så glad och kunde berätta om denna händelse under hela sitt långa liv.
En gång fick Lilly ett fint tyg till en klänning. En sykunnig granne hjälpte Maria och Lilly att sy….men en vecka senare måste de gå till Pantbanken för att få några kronor till mat….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *