Trafik
Stockholm växte snabbt under femtiotalet genom inflyttning av såväl svenskar som utlänningar. Hösten 1950 invigdes den första tunnelbanan mellan Slussen och Hökarängen. De gröna tågen blev snabbt populära och innebar snabbare förbindelser för folket i de södra förorterna. I november 1952 kunde vi stå på vår balkong på Lindhagensplan och beskåda tågen från Vällingby till Kungsgatan när de dök in i tunneln till Fridhemsplan. I dessa dagar gick all trafik mellan norra och södra Sverige via S:t Eriksgatan och Västerbron eller över Slussen. Köer och irritation morgon och kväll blev följden.
Skolan
Realskolan på 50-talet var jobbig för mig. Jag hörde inte till de mest framgångsrika. Två år i varje klass gällde för mig i årskurs 2.
Matematik och språken gick sämst. Mina bästa ämnen var biologi, geografi och historia. Svenskan gick hyfsat, jag fabulerade friskt på uppsatserna. Redan i 4:an blev jag godkänd i alla ämnen, hör och häpna. Sökte och kom in i Realgymnasiet.
Första Ring innebar underbetyg i tre ämnen och jag fick göra ett frivarv och möta yngre kamrater! Trots läsning på sommarlovet och extralektioner för en ingenjör som Mamma kände så fick jag således gå om första ringen. Fyra år kvar till studenten!
Idrott
Via gymnastiken i skolan kom jag med i handbollslaget. Eftersom jag var bland de mindre och klenare så fick jag stå i mål. Jag var tydligen snabb och spänstig och sysslade också med fri-idrott. 60 meter var favoritdistansen + höjdhopp och längdhopp. En dag på Stora Mossens idrottsplan råkade jag bryta en arm i höjdhoppsgropen. Vi skall komma ihåg att man på den tiden landade i en grusgrop som inte alltid var mjuk. Långt före skumgummilandningar således.
Jag cyklade hem trots värken och hjälptes till Sjukhus av min mor.