Den 18 april år 1900 föddes i Belgorod, grevskapet Kursk i Ukraina, en son, den yngste i en åttafaldig barnskara. Mamma Pyjama(!) och pappa Markian fick tvillingar, systern Anna var tidigt pappas älskling.
Pappas hela namn efter ukrainsk sed var således: Giorgii Markianiwitz Lysenko . Storebror Alexander hade redan blivit 18 år och var familjens stolthet.
Storfamiljens överhuvud var den stränge morfadern, patriarken, som verkade som präst i byn där pappa växte upp. Ett av de tidigaste fotografierna från Ukraina visar år 1907 pappa som 7- åring. Han ser litet arg ut, och hade just avverkat ett slagsmål med sin linhåriga kusin som var jämngammal.
Alexanders foto är inklippt, troligen hade han redan lämnat hemmet för arbete på annan ort. Han blev nog en studerad karl. Fadern Markian hade redan 1903 avlidit, förmodligen i någon allvarlig sjukdom, som på den tiden inte kunde botas. Modern är allvarligt sjuk efter nervfeber och ser blek och tagen ut. Kortet togs vid en familjehögtid. Mostern hade just gift sig med Dr Hess från Warszawa.
Modern var utbildad läkare och fadern Markian hade varit musik- och matematiklärare. De flesta av barnen fick efter faderns död bo hos släktingar, kvar hemma bodde bara Anna Markianovna och Georgii.
Familjen var således av medelklass, men man levde spartanskt och barnen fick en sträng uppfostran. Redan som 5-åring gick Georgii i kyrkskolan och började tidigt med sång.
Om de tidigaste barnaåren har pappa berättat följande, som verkligen speglar livet i en ukrainsk bondby vid förra sekelskiftet. Morfadern var gammaldags överhuvud och tålde inte att de unga tog sig ton. Vid middagsbordet satt morfadern vid huvudänden och lät sig passas upp av kvinnorna. Pappa busade litet vid morfaderns sida och fick då soppsleven med en klatsch i huvudet.
En gång gick han som vanligt barfota ute på gården och tittade nyfiket på smedens arbete. I gräset låg en hästsko…och ett hjärtskärande skrik hördes när lille Georgii satte foten på den glödheta hästskon. Pappa visade en gång sin fot, någon gång på 40-talet och visst syntes det fortfarande att foten var mindre än den andra…ett minne för livet.
Georgs äldsta dotter Barbro har hört Georg berätta följande:
En av Karl XII:s karoliner lär ha stannat i Ukraina efter slaget vid Poltava (nära Charkow) 1710. Han var stor, blond och blåögd och tillhörde Värmlands regemente. Ättlingar till denne Gustafsson-Silvanow kan ha varit Georgs far och farfar. Georg skojade ibland om sin svenska härstamning (och var själv blond och blåögd, i alla fall betydligt ljusare än sin mors släkt).
En annan uppgift från Barbro: Georgs mor lär ha dödats av en bolsjevik i byn där hon tjänstgjorde som läkare efter revolutionen. Denne missdådare godtog inte att behöva köa till vård utan ville gå före!