I det lilla kortet från Nyköping kallas Dagny ”sockermulldog”, Klas var också en skämtare. Trots sin korta skoltid läste han mycket och var verkligen slängd i korsordslösning. (Dagny berättade gärna om en lycklig uppväxttid. Pengar var det ofta ont om, men inte kärlek och omtanke.) Klas och Lilly hade många vänner och ofta var det glada möten med den stora släkten: Lydia och Johan hade barnen Sandra och Ture. Hilda och Adolf (skräddarmästare) var föräldrar till kusinerna Astrid, Folke och Lennart. Nu bodde man på Dalagatan 10 (1910) och Heimdalsgatan 7 (1912-13) båda i Vasastaden. På den senare adressen fanns bara gaslampor och torrdass på gården. En sensation , tyckte Dagny det var, när man flyttade till Heleneborgsgatan 4 på Söder och fick elektriskt ljus och vattentoalett!
1912 var ett händelserikt år. Den store August Strindberg avled. Hela stan var på benen när begravningen skulle ske. Den svarta vagnen dragen av svarta hästar lockade ut hela stans befolkning på gatorna. Lilly var höggravid i 8:e månaden och Klas förmanade henne att inte ge sig ut i folkträngseln…men det kunde hon inte låta bli. Och hon blev ögonvittne till liktåget som passerade ut till Norra Kyrkogården. Lilly var till skillnad mot Klas en sann royalist, trots sin bakgrund, och höll reda på alla kungligheterna. Hon försvarade dem också om någon sade något illasinnat.
Så föddes Margit Maria i juni 1912, samma sommar som Stockholm invigde de Olympiska Sommarspelen. För de vanliga stockholmarna var det en stor upplevelse. Man kan kanske säga att Stockholm nu blivit en riktig huvudstad, en Stad i Världen.
På Heleneborgsgatan växte systrarna Karlsson upp. Om det var lyckligt hemma så var det inte alltid så roligt ute på gårdarna och i skolan . Dagny upplevde att kamraterna retade henne och hon kände sig ful och olycklig i jämförelse med lilla Margit som var mycket söt. Tyvärr mådde Dagny inte så bra i tonåren, hon var smal och lång och hade besvär med födan.
Inte blev det bättre när Första Världskriget även drabbade Sverige 1914. I början var alla optimistiska och trodde att kriget snabbt skulle ta slut, men åren gick och försörjningen av de hemmavarande blev allt sämre. Många unga män kallades in till krigstjänst, den benämndes Landstormen. De utrustades för att bevaka Sveriges gränser och hav. Även Klas fick klä på sig den grå och blå uniformen och den trekantiga hatten och ge sig ut till Oskar Fredriksborg . Han berättade att han hade det mycket bra, fick god mat och lätt tjänstgöring. Det visade sig att soldaterna hade mycket bättre mat än de som var hemma. Kvinnor och barn led brist på nästan alla födoämnen. Kött, fisk, smör eller ägg gick inte att få tag på. 1916-17 fanns inte ens potatis, så man fick hålla tillgodo med rovor, morötter (som legat och fått långa groddar) och kallades för ”lampborstar”.
Den smala, ynkliga Dagny fick ett ransoneringskort som berättigade henne till ½ liter mjölk varje dag som hon gick och hämtade vid en gård vid Liljeholmen .Samtidigt lagrade s.k. gulaschbaroner mängder av livsmedel och sålde dyrt på ”svarta börsen”.
Maria Folkskola vid Ringvägen var Dagnys ”Universitet”. Hon var inte klassens ljus, utan knogade på och blev med tiden både accepterad bland kamraterna och duktig. Världskriget slutade som bekant 1918. Då inträffade också en svår epidemi, kallad Spanska sjukan. Det var en virussjukdom som påminde om nutidens influensa. Tusentals svenskar drabbades, även unga, till synes friska människor föll offer. Frisk ena dagen, sjuk två dagar och död tredje dagen var inte ovanligt. Efter kriget var också många svenskar svagare efter flera års brist på näringsrik mat och därför fick sjukan så allvarliga följder. Lilly gick sin vana trogen från sjuksäng till sjuksäng och hjälpte alla sina grannar som behövde henne. Hon blev aldrig sjuk, kanske blev hon tidigt immun ?
Sommaren 1919 fick den lilla svaga Dagny möjlighet att bli Sommarbarn. I en annons i Aftonbladet skrev Augusta Nilsson i Långlöt: ”Önskar ett sommarbarn, gärna en som har god sångröst.” Dagny fick ta tåget till Kalmar och färjan till Öland och i Färjestaden stod Tant Augusta, en reslig öländska och tog emot den lilla stockholmskan. Det blev inledningen till många års vänskap med familjen Larsson, Amanda, Carl, Manfred, Harald, Gullie och Anna. Krafterna återvände och hon for hem gladare och friskare för att återkomma flera år.