Varför skriva om femtiotalet? Jo därför att så mycket hände oss under dessa tio år. När det började 1950 var jag en liten blyg 13-årig konfirmand och läroverkselev, när det slutade 1959 hade jag hustru och nyfödd son och studerade på Stockholms Universitet.
Nyåret 1950 firade vi med traditionell glögg hemma i tvårummaren på Norrbyvägen i Ulvsunda. Mormor Lilly, änka sedan tre år, var med oss jämte Mamma Dagny, Pappa Georg och mina systrar Barbro, 15 år och lilla Anne-Marie, Pia, 7½ år.
Det var ofta trångt i våra 43 kvadratmeter men sämjan var oftast god och alla familjer i barnrikehuset ”långa längan” hade det säkert som vi. Våra grannar Bertil Karlsson och Olle Bergqvist var mina bästa vänner. Vi åkte skridskor på Lillsjöns is, det var långt före konstisbanorna. Inne spelade vi kort och sällskapsspel när vi inte cyklade till
u
ngdomsgården i Traneberg och spelade bordtennis. Bertil var duktig fotbollsspelare, jag något sämre. Men jag fick spela några matcher i Norrbykamraterna. Vid en match på Olovslunds plan råkade jag slå en hörna direkt i mål och blev dagens matchvinnare.
Högre allmänna läroverket för gossar på Kungsholmen var min skola under hela 50-talet till studenten 1956. Jag hade hunnit till årskurs 3 i Realskolan detta år och siktade på Gymnasiet. Det var inte vanligt i vår släkt med högre studier, Mamma Dagny har en kusin som tagit studenten, han är hittills den ende. Jag vet att mormor och mina föräldrar hoppades på något bra av mig, det kändes.
Pappa Georg blev sjuk denna vår. Han fick besvärlig kärlkramp
och blev inlagd på S:t Eriks sjukhus. Både läkare och sjuksköterskor som kände honom väl som kunder i Tobaksaffären skötte om honom med stor känsla. Jag hälsade på honom efter skolan en solig majdag och gladde honom med att berätta om en match på Råsunda mellan Landslaget och Pressens lag som jag sett. Nacka Skoglund var matchens lirare.