Mitt trettio- och fyrtiotal
Den dagen 1936 då jag föddes var händelserik. Mamma Dagny fick värkar på 2:ans spårvagn. Hemkommen till Fredhäll var hon nästan slutkörd i sommarvärmen. Hon hade också 2-åriga Barbro att tänka på. Vem kunde hon få hjälp av med barnpassning nu när hon skulle till BB snarast? Pappa Georg kunde inte lämna affären och Mormor Lilly och alla andra släktingar var upptagna på sina arbeten.
Men en räddande ängel fanns i Kristineberg, Gammelmormor Maria Pettersson, 78 år ställde upp. Hon gav sig raskt iväg klädd i lång klänning och med sitt stora vita förkläde. I hastigheten glömde hon sin käpp men tog en lång ribba på ett bygge på vägen. Så utrustad anlände hon till Fredhällsgatan och Dagny kunde med taxi åka till Pro Patrias barnbördshus vid Thorildsplan.
Min födelse
Bartolomeidagen den 24 augusti föddes jag. Jag var inget vackert barn. Med mitt långa stripiga svarta hår och min bistra blick gjorde min ömma moder förundrad. Var det något fel på barnet? En dam som besökte mor och den nyfödde utbrast: ”Hur kan den söta Barbro ha fått en sån ful bror?”
Pappa Georg kom på kvällen med röda rosor. Han var förtjust och måste ha gillat mitt ryska utseende. Nu bestämdes mitt namn. Jag fick inget eget namn utan Klas efter morfar och Georg efter pappa. Lustigt!
Födelsevikt 3300 gr, 2 år senare vägde jag 11 kg allt enligt ”Kungsholmens Mjölkdroppe ”Frisk? Nej, inte alls!
Sjukdomen
Redan som spädbarn hade jag eksem över hela kroppen. Mamma Dagny kunde inte sköta mig hemma utan jag placerades på Sachska barnsjukhuset. Hon for dit flera gånger om dagen för att amma. Hennes stackars son låg sedan som ett bylte med gasbindor om kroppen, fastbunden i sängen för att inte riva på det kliande eksemet. Jag kunde bara röra huvudet. Därav kom det sig att jag senare i livet aldrig låg still som vanliga människor utan ruskade i sängen. Det var en svår tid för Dagny mitt första år. Ständigt blöjor, gasbindor och salvor. En gång hade jag blivit insmord med tjärsalva och mamma tog ut mig i vagnen i vårsolen. Som jag skrek!! Tjärsalva var nog bra, jag minns att den luktade så gott, men bara inomhus!
Barbro, min storasyster
Barbro tyckte nog att det var roligt att ha en lillebror, men ibland blev hon kanske avundsjuk på eksembarnet som alla ömkade. Hon kunde stå vid min säng och säga ”Duktig pojke”. Sedan klatschade hon till mig!
Långt senare när hon börjat skolan i Fredhällsskolan kom hon hem och lekte skolfröken med mig som lydig elev. Jag lärde mig tidigt att läsa, helt efter Barbros hjälp. (Inte konstigt att hon tog lärarexamen 15 år senare.)
Saltarö
Åren 1934 – 35 byggde morfar Klas sin stuga vid Yttersvängen. Vid bryggan låg Petterssonbåten ”Lill-Klas” förtöjd. På Saltarö tillbringade familjen Lissenko de flesta somrarna. Min första sommar 1937 finns dokumenterad genom mamma Dagnys foton. Där ser man en blond skönlockig ettåring helt annorlunda än den fula nyfödde. Det bör sägas att eksemet på somrarna tack vare solen blev lindrigare.
Andra sommaren 1938 var osedvanligt varm och fin
Från denna sommar finns en bild med 80-åriga gammelmormor som är satt som barnvakt. Hon sitter där litet barsk i sitt vita förkläde och har en krocketklubba vid sidan som hon stötte i marken när barnet Claes blev orolig. Morfar byggde en sandlåda och en träbåt där Barbro, Kaj och jag lekte
Fredhäll
Kungsholmen och Fredhäll var mitt revir ända till 1943 då vi flyttade till Ulvsunda. Fredhäll byggdes upp under 1930-talet. Spårvagn linje 2 startade 1935 och pinglade och skramlade runt kvarteret där vi bodde. Jag har alltid gillat spårvagnar. Gatorna i Fredhäll fick namn efter svenska diktare. Där finns Atterbom, Stagnelius, Birger Sjöberg, Snoilsky, Viktor Rydberg m.fl..
Fredhällsparken, lekparken och plaskdammen bort mot Kristineberg var min hemmaplan. (Det kan tänkas att flickan Gun från Bondessonsgatan plaskade med mig. 20 år senare var vi ett gift par! )
Kvinnor
Säkert var Pappa Georg och Morfar Klas älskade och duktiga föredömen för mig, men det var alla kvinnorna som formade mina barndomsår. Mamma Dagny och syster Barbro som jag träffade varje dag. Så har vi mormor Lilly, kavat och duktig som stöttade oss i alla väder. Moster Margit som inte hade egna barn skämde ofta bort oss med presenter. Jag glömmer aldrig julen på Tegnérgatan då vi hängde ut genom fönstret och kikade ner på Margit som kom i PUB:s stora tomtedräkt med en säck på ryggen. Jag var liten nog att tro på tomten.
När Dagny måste stå i affären, ordnade hon en barnvakt åt mig under mina första år. Hon hette fru Stenbeck. Henne var jag kär i!
Saltarö 1938
En händelserik augustimånad. Först firades Gammelmormors 80-årsdag med hela släkten på terrassen. När alla rest utbröt en häftig tromb som aldrig förr eller senare drabbat Saltarö. Jag lär ha suttit på pottan när vinden tjöt och gammelmormor fick tag i ytterdörren och lyckades stänga. Förödelsen blev stor, överallt låg träd som plockepinn. Staketet rasade och i en stor virvel ute i sjön försvann trädgårdsmöbeln och en stor gran! Tromben var lokal, ty nere vid affären 2 km bort hade de inte märkt någonting!
Västerby Gård
Sommaren 1939 for vi med tåg till Västergötland. Mamma Dagny hade vänner på Västerby Gård i Götene sedan den tid då hon läste på Lanthushållsskola i Lundsbrunn. Barbro och jag fann oss väl tillrätta bland djuren på den stora gården. Jag har en del minnesbilder trots att jag bara var tre år och mammas foton.
Långlöt
Samma sommar gjorde vi vår första resa till Öland. Från den tiden har jag så många minnen att det kunde bli en hel roman. Två besök till 1941 och 1943 gör att hågkomsterna går ihop från dessa tre resor. Bara den långa tågresan till Kalmar, med Ånglok från Emmaboda var fantastisk för en liten grabb. Färjan över Kalmarsund minns jag väl. Till slut den lilla creme-färjade rälsbussen till Långlöts station var höjden av lycka. Harald mötte oss med häst och vagn.
Den gästvänliga familjen Larsson, Tant Amanda, Farbror Carl, Tant Augusta, i vars röda hus vi skulle bo. Dessutom gårdens lantbrukare Harald och hans bror Manfred, slutligen den snälla Ester som hade en liten lanthandel vid stationen.
Lantliv
Öland var underbart. Vid mjölkdags höll jag till i ladugården och fick följa med de 20 korna ut på gärdena. Soliga dagar packade Dagny och Barbro matsäck och vi vandrade ner till stranden bland tång och fågelsång. Det var verkligen långgrunt där på Ölands östra strand.
Larssons hästar hette Brunte och Göta + flera andra. Traktorer var inte så vanliga i byn vid denna tid. Jag minns särskilt den stora brunnen framför stallet med sin långa hävstång.
Mormor Lilly kom på besök. Med henne for vi i den lilla bussen de två milen till Borgholm och besökte Slottsruinen och Kaffetorpet. Slottet Solliden ligger mycket vackert nära Kalmarsund. Det byggdes till Drottning Viktoria för hälsans skull. Öland har ju ett milt klimat stora delar av året.
Andra Världskriget
1 september 1939 inleddes världskriget med Hitlers överfall på Polen. Sovjetunionen bombade finska städer. England och Frankrike förklarade Tyskland krig. 9 april 1940 invaderade Tyska trupper våra grannländer Norge och Danmark. Snart stod hela Europa i brand. Bara Schweiz och Sverige stod utanför. Det kallades neutralitet men vi fortsatte handel både med Tyskland och de allierade.
Hemma hos familjen Lissenko märktes inte mycket av kriget. Vi hade flyttat två gånger, först till Stagneliusvägen 40 och sedan till Fredhällsgatan 11. I pappa Georgs affär syntes svarta löpsedlar och snart ransonerades tobak. Mamma Dagny fick vända på hushållsslantarna och klippa ransoneringskort. Vi kunde bada i varmvatten på lördagar i husets källare
Beredskapsåren
Trots allt märkte vi inte så mycket av kriget i vårt lilla hörn av världen, men morfar Klas fick ingen bensin till sin fina Ford V8 och däcken togs in till Kronan. Han ställde upp bilen i ett träskjul på Saltarö. Mormor Lilly hade problem att försörja kunderna i sin lilla livsmedelsaffär på Regeringsgatan, det blev många surrogat-livsmedel.
Pappa Georg blev inkallad och försvann ut på Möja i Stockholms skärgård och morbror Sven blev också inkallad strax efter sitt bröllop med vår moster Margit. Vid deras bröllop 1941 i Högalidskyrkan var Barbro och jag brudnäbbar i näpna sidenkostymer!
Barbro började skolan i Fredhäll augusti 1941 och Mamma Dagny väntade sitt tredje barn, ett riktigt ”Myrdalsbarn”.
Anne-Marie, Pia föddes en majdag 1942. Alla tyckte hon var mycket söt.
Öland 1943
Den sommaren besökte vi Långlöt för tredje gången. För första gången var Pia, 14 månader gammal, med i sin lilla vagn. En lång och arbetsam resa med tåg och båt. Nu är minnesbilderna många fler, jag 7 år och Barbro 9. Arbetet på gården följde jag intresserat. Kalvarna var mina favoriter, som gillade att suga på våra fingrar. Grisarna hade det trångt och smutsigt, gården var ju gammaldags.
Ulvsunda
Hösten -43 flyttade vi alla fem in i en liten tvårummare vid Norrbyvägen i Ulvsunda. Det blev ganska trångt men alla familjerna i ”Långa längan, barnrikehuset hade det liksom vi. Stora gräsplaner, Kvarnskogen och Lillsjön var våra lekplatser. Jag började skolan denna höst och fick trava iväg på morgnarna till Alviks skola, en spännande skolväg över Lillsjöån och förbi Mentalsjukhuset i Ulvsunda slott. Min fröken hette Frostner. Hon talade en mjuk skånska och var mycket snäll, utom en gång då jag jagade omkull en flicka och skadade hennes sommarhatt. Min första kärlek hette Birgitta Mattsson och bodde vid Drottningholmsvägen.
Under dessa år byggdes Ängbybanan och Alvikshallen. Spårvagnar var mitt stora intresse.
Båtar och fiske
Barbro och jag fick ofta sova över hos mormor och morfar för att tidigt åka 6:ans spårvagn upp till Söder. Där väntade den gula Saltaröbussen ofta fullsatt med folk och bagage. Ute vid stugan fanns morfars stora och stadiga roddbåt. Vi fiskade ofta i Saltaröviken. Där fanns gott om abborrar vid den tiden. Morfar fiskade med nät och långrev. Abborre, gädda och ibland ål och lake hörde till fångsterna. En gång fick han gammelgäddan på kroken. Mormor rodde och morfar fick tag i gäddan genom att köra in handen i gälen på den stora bjässen. Den vägde faktiskt 10 kg. Mormor la den i dragkärran och drog iväg med gäddan till pensionatet. Hon fick en tia för bjässen!
En fiskeentusiast var pappa Georg, som tidigt på söndagsmorgnarna satt på berget och metade abborre och filosoferade. Mamma Dagny stekte fångsten på vedspisen, som sedan avnjöts till frukost.
Riksby
Mitt första skolår i Alvik gick så bra så det bestämdes att jag kunde hoppa över årskurs två. Märkligt! Så kom det sig att jag fick tillbringa 3:an och 4:an i Riksby nybyggda folkskola. Rut Jarlebring var min duktiga något religiösa lärare. En gång ringde hon hem till min mor och klagade på att jag kom för sent så ofta. Under gråt fick jag erkänna att det var så många vedstaplar längs Kvarnbacksvägen. Jag klättrade upp på samtliga och sedan ner och det tog ju tid.
En annan tid
På fyrtiotalet fanns fullt med spårvagnar och trådbussar i stan, men bilarna var mer sällsynta under kriget och gick med gengas. I varje kvarter fanns mjölkaffärer och små livsmedelsaffärer. Motboken för inköp på systembolaget gällde ända fram till 1955. Datorer och mobiltelefoner hade inte uppfunnits och inte heller DVD, WHS, Podradio eller Television! Hur klarade vi oss? Ja, vi visste inte om något annat. Vi spelade våra stenkakor på vevgrammofon och försökte traggla fram melodier på gitarr, piano eller andra instrument.
Biograferna hade stor publik liksom danspalatsen
De flesta matvaror och t.ex. kläder var ransonerade, men svenska folket led ingen större nöd. Faktum är att folket under krigsåren aldrig mått så bra, ingen fetma eller vällevnadssjukdomar. Varje morgon var det morgongymnastik i radion under ledning av kapten Uggla! Öppet fönster, armar uppåt sträck och knäna böj!
Freden
7 maj 1945 kapitulerade Tyskland. Hitlers skräckvälde lämnade efter sig sönderbombade städer och miljontals döda och sårade, mestadels oskyldiga civila. Det var en stor lättnad för oss även i Sverige att nu kunde det bli fredligare tider. En kväll på Saltarö den 6 augusti satt vi och lyssnade på radionyheterna. Då meddelades att USA för att inte förlänga kriget med Japan hade fällt en atombomb över civilbefolkningen i Hiroshima. 90 000 människor dödades och många fick livslånga skador. Tre dagar senare rönte Nagasaki samma öde. Ett svårt brott mot mänskligheten ansåg alla vuxna.
Morfar Klas
Den flitige byggnadssnickaren Klas Karlsson byggde vår egen sportstuga på Saltarö åren 1943 – 45, helt på sin fritid. På sin arbetsplats inne i stan byggde hans firma bostäder. Jag besökte honom en gång vid ett bygge i Johannesfred. Jag minns att han var stolt över mig. Jag förstod att det enda jag kunde bidra med till mina morföräldrar var att bli duktig i skolan. Morfar hade bara gått i skolan två år och sedan kämpat sig fram på egen hand i snickarlära. Mormor Lilly hade gått den sexåriga folkskolan men inte fått läsa vidare av ekonomiska skäl.
Våren 1946 var det prov till Läroverket. Jag var osäker på hur det hade gått, gick ner till busshållplatsen vid Ekbacken och mötte mamma Dagny. Hon såg litet pillemarisk ut och sa ingenting. Sedan gav hon mig Kungholms Läroverks mössmärke i gulmetall. Nu var jag ”kissedogg! Så kallades läroverkselever.
Hösten 1946
Lite nervöst var det att stiga in i klassrum 1/5 C bland 36 kamrater, de flesta ett år äldre än jag.
En nyhet var att få börja läsa engelska, året före var det tyska som gällde. En eftergift åt de segrande makterna. .
Till skolan hade jag glädjen att få åka med spårvagn 13.
Min klassföreståndare var den prudentlige språkläraren Harald Lidholm. Varje läsdag började med morgonsamling med psalmsång. En viktig detalj gällde rasterna. Alla måste ut i friska luften och därför jagade korridorvakter ut sina yngre kamrater.
Sjukdomar
Under hösten blev morfar Klas sängliggande. Han led mycket av bullret på Sveavägen där Tunnelbanan byggdes. Vid denna gata sprängde den så kallade sabbatssabotören sina bomber på flera ställen i staden. Det berörde morfar mycket illa. Han blev allt svagare. Hans magcancer var obotlig.
En kall vinterdag 2 februari 1947 dog morfar Klas. Dagny hade varit hos sina föräldrar under dagen men åkt hem till Ulvsunda för att laga middag. Då ringde Lilly och meddelade att allt var slut. Jag minns att mamma Dagny var mest ledsen för att hon inte varit kvar.
Begravning
9 februari begravdes morfar under hedersbetygelser från Byggnadsarbetarförbundet och många sörjande. Det rådde sträng kyla. Blommor frös till is. Värmdö kyrka kom att bli vår släktkyrka. Som liten 10-åring minns jag att det enda till glädje denna mörka dag var att vi fick åka till och från kyrkan i Björknäsbussarnas fina turistbuss L.
Kungsholms Läroverk
Första året i Realskolan gick jag igenom nödtorftigt och blev godkänd till klass 2. Där tillkom tyskan som nytt språk och då blev jag våren -48 underkänd i engelska, tyska och matematik. Trots att jag pluggade på sommaren räckte mina ansträngningar inte till och jag ”kvastade”, fick gå om klassen och hamnade i Tage Bergs klass med lika gamla kamrater. Dock hade jag ett år tillgodo från Folkskolan.
Biologi och Geografi var mina bästa ämnen och på Saltarö tillbringade jag sommaren genom att fånga vatteninsekter i dikena och titta på fåglar. Vi fiskade också ofta ål, lake och hornsimpa, som jag kunde undersöka nere vid morfars kaj.
Mina hobbies
I Ulvsunda blev det en hel del idrott. Redan i Riksby tävlade vi på skidor. Med mina bästa kamrater Bertil och Olle spelade vi fotboll hela hösten och ishockey på vintern, även på Lillsjöns is. Jag var också med i Norrbykamraternas fotbollslag och tävlade även i S:t Erikscupen. Jag var ingen stjärna på fotbollsplanen, men lyckades slå en hörna direkt i mål i Olovslund. Friidrott var en annan trevlig sysselsättning. Jag tävlade i 60 meter på Stadshagen och hoppade höjd på Stora Mossen. Dessvärre landade jag olyckligt i sandgropen och med en bruten arm cyklade jag hem till Norrbyvägen. Tog sedan bussen till Kronprinsessans sjukhus och fick armen gipsad.
Fotboll och idrott
Pappa Georg höll på AIK och vi cyklade tillsammans till Råsundastadion. Det var högtidsstunder att få följa den tidens stjärnor. Börje Leander, Sune Andersson och Garvis Carlsson var de största idolerna. Detta år 1948 vann svenska landslaget guldmedaljer i London OS och intresset var stort. Jag följde noga i radio och tidningar allt som hände i London. Sverige var då nr 2 efter USA, inte konstigt då de flesta länder just genomlidigt andra världskriget.
Statistik och spel
Statistik har alltid roat mig. Tabeller i fotboll och idrott, spårvägslinjer och busslinjer med tidtabeller och vagnsnummer. Jag hängde ofta vid spårvägsmuseet och vid vagnhallen vid Tegnergatan där Mormor bodde.
Bertil, Olle och jag spelade flitigt allehanda spel, även sådana som vi själva hittade på som fotbollsspelet med spelmarker på en filt på golvet.
Sveriges städer, Europas städer och Sveriges fåglar var just sådana spel som vi ofta nötte.
Familjen
Mamma Dagny fyllde 40 år och strävade med sin stora familj. Hon förkovrade sig med kurser och var en baddare att sy om kläder som också uppmärksammades i ett tidningsreportage. Pappa Georg var fortfarande kry och affären gick allt bättre. Vår Tobaks- och pappershandel blev berömd för fina gratulationsadresser. Tobak såldes mer och mer när nu ransoneringskorten försvann. Amerikansk tobak var på modet.
Barbro pluggade på Adolf Fredriks Musikskola och siktade på att bli småskollärare så småningom. Pia lekte sista året innan hennes skoldagar började. Hon hade det kul med kompisarna Stor-Ulla och Lill-Ulla på Saltarö. Där rodde vi ofta till gården Kopparmora. Tyvärr råkade Barbro illa ut när Lulle, gårdens unge spoling kastade en vass sten så olyckligt att den träffade munnen på Barbro. En spräckt läpp och två skadade tänder blev resultatet.
Extrajobb
På Saltarö skötte jag mjölkhämtning från Kopparmora. I båten hade jag 6-7 stycken av sommargästernas mjölkflaskor. Det var före tetrans tid. Varje lördag fick jag flera kronor i lön och kunde använda dem vid dansbanan på kvällen. Varje dag hämtade jag tidningar vid busshållplatsen. Ett bra extrajobb.
Barbro hade lärt sig dansa. Hon samlade gänget på Eklunds gräsmatta. På ett trädgårdsbord stod vevgrammofonen och så lärde vi oss foxtrot och vals enligt Barbros anvisningar. På lördagen praktiserade vi våra kunskaper vid dansbanan.
Våren 1949 anmälde jag mig som springschas vid Norrmalms Livsmedel. När skolan var slut i juni for jag till mitt första riktiga jobb med trådbussen till Stureplansaffären. Jag blev hjärtligt mottagen av all personal. På den tiden var snabbköp inte genomfört utan all handel skedde över disk. Förmodligen var antalet anställda mycket stort. I affärens nedre plan fanns ett stort kök. Där tillverkades lunchlådor som det var min uppgift att köra ut på min stora gröna cykel till kontor och affärer. Det gällde att maten kom fram omgående, annars blev det kritik, men ofta dricks. Jag blev kvar vid Norrmalms i många år vid skolloven, men det är en historia som hör till mitt femtiotal.
Detta år gick jag ofta på bio. Stockholm hade över 100 biografer så det fanns mycket att välja på. Helan och Halvan, Bröderna Marx och Tarzan var de barntillåtna. Jag smet ofta in på barnförbjudna filmer och såg spännande äventyrsrullar med Gary Cooper, Errol Flynn, James Steward och Alan Ladd. Biljetten kostade bara 1:95 kr så det blev biobesök varje vecka.
Så slutade vårt 1940-tal.