För en tid sedan talade min syster Pia och jag om våra avlidna släktingar. En orsak var att Barbro och även Pia under många år vårdat familjegraven ute vid Värmdö kyrka. För våra barn och barnbarn var det angeläget, tyckte vi, att vår generation från 30- och 40-talet borde berätta och sätta på pränt vad vi kom ihåg om de goda och färgstarka människor som var våra förfäder.
Under arbetet, som jag gjort helt på egen hand, visade det sig vara mest praktiskt att en person fick vara huvudperson i varje kapitel. I varje kapitel är dessutom, givetvis, alla övriga närstående personer med för att göra bilden av vår förfader och -moder så riktig som möjligt.
Claes Lissenko