Naturen, mitt stora intresse som också skulle bli mitt yrke.
Redan som 10-åring låg jag och kikade på smådjuren i dikena på Saltarö. Jag spikade ihop fågelholkar och satte upp på tomten. Mesar och flugsnappare kom redan första året och häckade. Rudolf Söderbergs fågelböcker fick hedersplats på min lilla bokhylla.
Hasse Sporre hade ett akvarium i lägenheten på Arbetargatan.
Jag tog efter och snart kryllade det av svärdbärarungar och guppy
hos oss. Senare var blå Gurami en favoritfisk. Den hämtar luft vid ytan och bygger ett skumbo för sin rom. Sedan står fiskarna och vaktar ungarna. Riksmuseets samlingar, Skansen och sjöarna i Stockholms omgivningar blev ”mina universitet”
Syster Pia hade också djurintresse. Hon gick gärna ut med hundar hos släktingar och grannar. Det var populärt.
Familjehögtider
Mamma Dagny och Pappa Georg firade silverbröllop. Vi var hos fotografen och bjöds på fest. I augusti, när jag blev 18 år började jag öva bilkörning på Svea Körskola i Högalid. Utbildningen var inte så omfattande då, jag fick enbart köra på Södermalm. Bilen var en engelsk Triumph Mayflower från 1950. Efter 16 halvtimmar körde jag upp och blev godkänd. På jullovet var jag tillbaka hos Norrmalms och tänk, redan andra dagen fick jag köra skåpbil ensam!
En gång fick jag skämmas. Jag bjöd lilla Pia på bio på Draken, en populär äventyrsfilm. En nitisk vaktmästare hindrade 12-åringen att gå in. I stället för att vi gick till en mer lämplig film så gick jag in på bion och en ledsen syster fick knalla hem ensam. Jag glömmer det aldrig och skäms.
Vespan
På Lindhagensgatan fanns Pettersson o Jonssons livsmedel och Fröken Forsbergs Mjölkaffär. Båda hade manuell betjäning, långt från snabbköpens tid. Där handlade vi allt vi behövde av mat och dryck. Jag låg tydligen bra till hos fröken i mjölkaffären, så när hon hörde att jag fått körkort så lånade hon 1500 kronor till mig. Jag fick då möjlighet att köpa hennes släktings vespa, ty de skulle köpa bil. Nu blev jag verkligen rörlig och kunde t.o.m. köra pappa till Värmdö.