Redan före kriget vilade tsardömet på en osäker grund. Oduglighet och korruption bland de styrande klasserna och fattigdom och t.o.m. svält bland bönder och arbetare gjorde att revolter utbröt. De slogs ner av polis och militär med stor grymhet. Missnöjet ökade under kriget när matbristen och krigströttheten ökade. De flesta soldaterna rekryterades också bland landsbygdens befolkning. Följden blev att livsmedelsbristen ökade. Ryssland var också instängt av de krigförande. Bosporen var stängd av turkarna, tyskar och österrikare höll ryssarna långt borta från Västeuropa. När också Östersjön var stängd av tyska flottan återstod ishavshamnarna där det bara var öppet vatten några månader om året. Man försökte även göra transporter genom Finland och det neutrala Sverige för att nå havet, men det lyckades inte med några stora mängder gods. Revolutionen kom plötsligt, men inte oväntat i mars 1917. Det började med upplopp och strejker i Petrograd (S:t Petersburg). Missnöjet med de styrande spred sig. Meniga soldater satte sig upp mot officerarna. Industriarbetare och bönder gick småningom samman och den starka kraften kunde inte tsardömet motstå. Tsaren avgick 15 mars. Lenin vände hem från exilen i Schweiz och i spetsen på de socialister som kallades bolsjeviker tog han ledningen trots att flera andra grupper var större. 7 november (25 oktober) stod bolsjevikerna som herrar i Moskva. Röda armén organiserades och ett rent inbördeskrig följde. För vår far betydde det ännu flera krigsår i fält. Många gånger fick han sova ute med bara soldatkappan som skydd. Han berättade om bristen på mat då han vid flera tillfällen måste plundra motståndarnas läger. Vid en förflyttning med ett s.k. pansartåg träffades vagnen av en granat. De flesta soldaterna på vänstra sidan dödades. Pappa satt på den högra sidan och fick taket över sig vid explosionen. Han hade sedan ofta ont i huvudet av den skadan. Bolsjevikregeringen måste nu gå med på en fred helt på tyskarnas villkor i Brest-Litovsk i nuvarande Vitryssland, mars 1918. Ryssland fick avstå stora landområden. Senare bildades en rad nya stater på gamla ryska områden: Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien.
I söder gjorde kosackregementena starkt motstånd mot de framryckande röda trupperna. Pappas befälhavare var den tysk-baltiske generalen Pjotr Wrangel från 1920. Tidigare hade generalen Denikin lett trupperna. Vita armén fick ett svagt understöd från ententen, England och Frankrike, men, som pappa berättade: ”Engelsmännen kom med gevär och fransmännen med ammunition, men de passade inte ihop ”! Efter framgångar våren 1920 tvingades Wrangel med sina vita krigare utrymma Krim och från Sevastopols hamn vid Svarta Havet fördes hans armé och talrika flyktingar under eskort av resterna av svarta-havsflottan till Turkiet. Georgij visste inte om denna transport. Han var svårt sjuk i tyfus, liknande skyttegravsfeber, som drabbat så många i kriget. När han till slut vaknade upp på ett sjukhus i Gallipoli i Turkiet trodde han att han var i himlen ! Han såg minareter genom fönstret och kvinnor i vita kläder, sjuksköterskor, som han trodde var änglar.
